Den 17 januari kom förvaltningsrättens dom i målet mellan Nybro kommun och kommunens va-huvudman, Nybro Energi. Ett mycket intressant mål där Vattentjänstlagens princip om nödvändiga kostnader ställs mot Kommunallagens likställighetsprincip. Vi är inte helt nöjda med domstolens resonemang.
Kommunfullmäktige i Nybro kommun (Kommunen) beslutade i november 2021 att anta en taxa för markupplåtelser i Kommunen. Kommunens va-huvudman, Nybro Energi (Bolaget), överklagade beslutet med hänvisning till Vattentjänstlagens princip om nödvändiga kostnader. Principen innebär att alla avgifter som tas ut från va-kollektivet behöver ha ett samband med ordnandet och driften av va-anläggningar för vattentjänster enligt Vattentjänstlagen. Enbart nödvändiga kostnader får ligga till grund för va-avgifter som tas ut från va-kollektivet. Bolaget menade att sådana kostnader som Kommunen vill påföra Bolaget genom marktaxan inte är en sådan nödvändig kostnad. En del av Bolagets yttranden har av olika anledningar inkommit sent i målet varför förvaltningsrätten inte har kunnat väga in alla bolagets argument och skrivningar.
Kommunen har å sin sida anfört att Vattentjänstlagen inte reglerar interna frågor mellan kommuner och va-huvudmän i de fall kommunen själv inte är va-huvudman. Principen om nödvändiga kostnader gäller därför inte i förhållandet mellan Kommunen och Bolaget, som är ett aktiebolag, menar man. Marktaxan ska istället anses vila på avtalsmässig, dvs civilrättslig, grund. Det är enligt Kommunen självklart att kostnader för köp av olika tjänster eller nyttigheter från Kommunen uppstår för Bolaget som är va-huvudman på samma sätt som kostnader uppstår för andra aktörer. Alla dessa kostnader kan ligga till grund för sådana kostnader för vilka va-avgift kan tas ut.
Förvaltningsrätten prövar i sin dom om Kommunens beslut om marktaxan är i enlighet med lag, domstolen anger också att de yttranden som inkommit sent från Bolaget inte kan beaktas i domen. Domstolen konstaterar att den marktaxa som kommunen beslutat om innebär att fasta och schabloniserade avgifter tas ut för nyttjanden av kommunal mark. I förarbetena till Vattentjänstlagen framgår att det finns en tveksamhet rörande kommunens rätt att få ersättning för markupplåtelser som gäller allmännyttiga intressen som den allmänna va-försörjningen. Enligt rättens uppfattning finns det dock ingen lagstiftning som uttryckligen förbjuder något sådant avgiftsuttag. Vidare skriver domstolen att Bolaget inte har visat att marktaxan strider mot principen om nödvändiga kostnader i Vattentjänstlagen. Principen om nödvändiga kostnader gäller mellan va-kollektivet och kommunen rörande va-taxan, menar domstolen, medan den aktuella marktaxan betalas av va-huvudmannen och inte av va-kollektivet. Domstolen anser därför att det som Bolaget har anfört inte innebär att marktaxan strider mot den bestämmelsen. Rätten skriver också att Bolaget inte har visat att marktaxan strider mot självkostnadsprincipen i Kommunallagen.
Sammantaget finner förvaltningsrätten att Bolaget inte har visat att det överklagade beslutet är olagligt i kommunallagens mening. Överklagandet avslås.
Kommentar
Efter genomgång av denna dom kvarstår för oss en del frågetecken. Domen är inte helt tillfredsställande då man som läsare blir väldigt nyfiken på hur domstolen skulle döma om den beaktat de omständigheter som framkommer i senare yttranden men som inkommit sent.
Enligt förvaltningsdomstolen gäller principen om nödvändiga kostnader mellan va-kollektivet och kommunen rörande va-taxan, medan den aktuella marktaxan betalas av va-huvudmannen och inte av va-kollektivet. Detta resonemang håller inte. Principen om nödvändiga kostnader ska fungera som ett skydd för att de avgifter som abonnenterna betalar för vattentjänsterna inte används till verksamhet som inte anses nödvändig för att ordna och driva va-anläggningen. Detta innebär att om va-huvudmannen betalar för något som denne inte är skyldig att göra sker en förtäckt överföring av medel från va-kollektivet till skattekollektivet vilket inte är tillåtet.
Vi menar att det inte går att resonera som domstolen gör och särskilja mellan va-kollektivet och va-huvudmannen. Huvudmannen har inte några andra medel än de som va-kollektivet har betalat in genom avgifter. Däremot finns det ingenting som hindrar att skattemedel förs över till va-verksamheten.
Vi hoppas och ser fram emot att detta prövas i en högre instans. Vi skulle också gärna se en prövning för att få svar på vår huvudfråga om nödvändiga kostnader;
- Hur mycket ska va-huvudmannen betala för att ha ledningar i kommunal mark?
Comments